Om Trolldalen

En av Sveriges längsta rullstensåsar, den 50 mil långa Uppsalaåsen, passerar Växbo. Genom denna mäktiga grusås har vattnet gjort en skärning, varvid Trolldalen med sina branta sluttningar bildades. I dalgångens botten slingrar sig Växboån. Den rinner upp i sjön Öjungen och fallhöjden ner till Växsjön är 104 meter. Det är en betydande fallhöjd som under tidernas lopp utnyttjats till över 30 vattendrivna verk, en stor del av dem i Trolldalen.

I Trolldalen finns en unik samling byggnader bevarade sedan den tid då linet var viktigt för välståndet i Hälsingland. Här finns linklapp och linskäkt, som drivs med vattenhjul samt linbodar och en övernattningsstuga. Den yngsta av dessa byggnader är linskäkten som byggdes 1904 och då ersatte en äldre linskäkt och linklapp. Övriga byggnader är äldre och flera av dem troligen från tidigt 1800-tal. I Trolldalen finns dessutom linbastu, skvaltkvarn och ett par små stugor. En kombinerad klapp och skäkt är en kopia av en äldre för länge sedan riven byggnad.

Längst upp i Trolldalen finns Nydammen, som anlades som vattenmagasin till driften av den så kallade Storskäkten. Det var en av de första linskäktarna i Trolldalen och den byggdes i början av 1800-talet. Den byggdes i två våningar och det var byggnadens storlek, som gav namnet. I dag används Nydammen framför allt som badplats.

Linet

Omkring år 1700 fick prosten Olof Johan Broman i Hudiksvall idén att kraft från vattenhjul kunde användas till två av de tyngsta momenten i beredningen av lin från skörd fram till spinnbart lin. De två momenten är skäktning och klappning/stampning (bråkning på rikssvenska).

Idén togs till vara och utvecklades från den enkla början med bland annat träkuggar till kuggväxlar i metall och remdrift som gjorde det möjligt att driva flera skäktsvärmar med ett enda vattenhjul. Denna utveckling var fullbordad vid mitten av 1800-talet. Idén spreds över hela Hälsingland, men nästan inte alls utanför länet. Som mest har det funnits omkring 1000 linklappar och linskäktar i Hälsingland. Numera återstår högst ett tiotal skäktar och klappar i brukbart skick.

Där det var ont om vatten som kunde dämmas till dammar kunde ett enda vattenhjul driva både linklapp och linskäkt. I dessa fall gällde skiftarbete. Männen arbetade i klappen nattetid och kvinnorna dagtid i skäkten. I Trolldalen var det dock vanligt att klappar och skäktar byggdes separat. Inalles har det funnits ett tiotal klappar och skäktar i Trolldalen.

Från linfrö till väv

Linfröet sås mellan hägg och syren. I äldre tider skulle all annan sådd vara avklarad innan linet såddes.
Linfälten blommar på förmiddagarna i juli.
I slutet av augusti eller början av september sker ryckningen. Linet rycks så att roten följer med, eftersom lintågan fortsätter ned i roten.
Strykningen (frörepningen) görs för att ta bort frökapslarna. Är linet moget kan fröet användas till nästa års sådd. Är det omoget kan det användas till djurfoder, vilket var vanligt i äldre tider.
Rötning sker genom att linet sänks under cirka två veckor i ett vattendrag eller sjö. Rötningen är nödvändig för att linet ska lossna från de vedartade delarna i strået. Vattenrötning var vanligt i Hälsingland. Söderut var landhöjning vanligt.
Linet får torka, vilket förr i tiden skedde genom att buntarna hängdes upp på gärdesgårdarna. En linbastu kunde också användas för torkningen.
Linet klappas (bråkas). Det görs för att de vedartade delarna i linet ska krossas.
Linet skäktas. Under skäktningen slås de vedartade delarna bort från lintågan.
Linet häcklas i tre steg genom grov, mellan och fin häckla. Under häcklingen dras resterande vedartat skräp av lintågan.
Linet spinns till garn. Lingarn kan spinnas av lin från alla tre stadier av häckling, men det finaste linet fås först efter finhäcklingen. Lintowgarn spinns av resterna från häcklingens olika stadier.
Lingarnet används till vävning av tyger i olika kvaliteter och för olika ändamål. Towgarnet användes till olika typer av grövre textilier. Resterna efter skäktningen användes förr till tätning i husväggar. I Växbo fick byborna hämta skäktefallet utan kostnad i Trolldalen.

Äldre tiders verksamhet

Skvaltkvarnar

Förutom linberedning har det funnits andra typer av verksamhet i Trolldalen. Först ut var skvaltkvarnar, som var i verksamhet från cirka 1500-talet. En skvaltkvarn har ett liggande vattenhjul med ena kvarnstenen fästad vid det roterande vattenhjulet. Det har funnits ett tiotal skvaltkvarnar i Trolldalen, men denna verksamhet upphörde troligtvis under 1700-talet då en modernare typ av kvarn togs i bruk.

Ullspinneri

I början av 1860-talet uppfördes Växbo ullspinneri. i spinneriet fanns två spinnstolar, kardmaskin och haspel. Byggnaden, som var i två våningar, innehöll en diversehandel på bottenvåningen.

Såg- och lådfabrik

Spinneriet såldes år 1904 och maskinerna flyttades till Orsa. Den nye ägaren inredde byggnaden till såg- och lådfabrik. Denna fabrik totalförstördes vid en eldsvåda år 1909.

Skidtillverkning

Omkring år 1915 byggde den kända skidlöparen Anders Persson en fabrik för tillverkning av skidor på platsen. En cirka 50 m lång tub byggdes från Nydammen ner till fabriken för att garantera jämn vattentillförsel.

Fabriken, som sysselsatte ett 20-tal arbetare, hade bland annat stora leveranser av militärskidor. År 1923 förstördes även denna fabrik av en eldsvåda.

Kvarn

En mindre kvarn, den så kallade Torslundskvarnen, uppfördes troligen i början av 1800-talet.

Bostäder

Ett bostadshus med förstuga samt två rum och kök byggdes väster om spinneriet. Några år senare uppfördes ytterligare ett bostadshus i vinkel mot det förra. Vid anläggningen fanns även ett magasin och en mindre ladugårdsbyggnad samt ett ångbadhus.

Endast ett källarvalv finns nu kvar från denna tid. Ett härbre har om- och tillbyggts till en övernattningsstuga som nu står uppställd på samma grund som spinneriets maskinrum.

Till kvarnen hörde en bostad för mjölnaren. Det enda som finns kvar av detta är en stenlagd källare med tak.

Ladda hem dokument i PDF